Historik om öarna.

(Av: Rut Boëthius 2003)

Innerstön, Kråkön, Drakön och Agön är de fyra öar som ligger i det sydöstra inloppet till Hudiksvall.

 Innerstön har fått sitt namn av läget längst in, närmast fastlandet av de fyra öarna. Innerstön hade en gång i tiden inte bara fiskeläge utan också en lotsstation. Den hade också stor betydelse för sjöfarten genom den s.k. ”Bakspån” i hamnens södra del, där fartyg fann en stor och lugn ankringsplats i väntan på bättre väder. I och med denna trafik behövdes både skeppshandel och krog. Den verksamheten låg först på Kråkön vid Gålviken på öns västsida men flyttades i mitten på 1800-talet till Roslagstorg på Innerstön och den norra delen av hamnen (Skoglund sid.11)

 Kråkön, som ligger öster om Innerstön och skiljs från den genom Kråkösundet har väl fått sitt namn av fågeln kråka. Det ligger nära till hands och jag har inte hittat något förslag om ursprung i litteraturen. På Kråkön finns fiskeläget kvar även om det numera är sommarbostäder och endast fritidsfiske bedrivs. Kapellet byggdes på initiativ av prosten Olov Johan Broman och han bekostade också bygget när Iggesunds Bruk inte ville låta honom ta timmer från Innerstön. (Skoglund sid.10)

 Mellan Kråkön och Drakön ligger Blindsundet. Det har säkert gått att segla genom det sundet en gång i tiden, men genom landhöjningen är det numera bara båtar, som inte fordrar mycket vatten under kölen, som kan passera. Blindsundet heter det för att det ser ut som en farled men inte är det.

 Nästa ö är Drakön, som är den minsta av öarna men kanske den intressantaste. Där har funnits två hamnar, Sankt Olofs hamn och Gammelhamnen. Båda är för länge sedan uppgrundade och övergivna. Det har inte funnits någon bebyggelse på ön de senaste 200 åren. Det ovanliga är att det finns en begravningsplats som ligger ca 50 meter från den gamla bebyggelsen och i mitten av den har man hittat grunden till ett litet kapell på ca 4,5 x 4 meter. När telefonledningar drogs över ön 1926, fann man ett smalt ca 3 meter långt stenblock. Man gjorde försiktiga utgrävningar vid, vad man trodde var stenens rotända och fann brända ben och kol. Att det rörde sig om en förhistorisk begravningsplats stod klart. Det har gjorts arkeologiska utgrävningar i mitten av 1920-talet och 1971-1975. Vid den senare utgrävningen visade det sig att ”bautastenen” låg mitt i bebyggelseområdet och där fanns rikligt med brända djurben, och kol. Stenen är inget gravmonument utan har legat som grundsten till en byggnad. Genom insatser från fiskarna på Kråkön restes stenen. (Skoglund) Ön har möjligen fått sitt namn genom en skeppstyp drake, som var vanlig under vikingatiden (Brink sid. 141). Jag hade önskat att det var lite mer mystik kring namnet än så. Kanske något spöklikt och osaligt där den ligger med sina svårtillgängliga stränder.

 En väl skyddad naturhamn i en djup vik finner man på Agöns sydsida. Ca 2 km österut ligger Agö fiskeläge, ytterligare 2 km österut ligger Agö fyr. Förleden i Agön är svår att tolka entydigt då de äldre skrivningarna varierar. Den äldsta skrivningen av namnet är Åådönn från 1544. (Brink sid.141).